SUMMARY
Denna artikel kartlägger och problematiserar förekomsten av preverbala adverbial i svenska, dvs. adverbial placerade före det finita verbet i huvudsatser. Resultatet av en större korpusundersökning visar att de adverbial som kan placeras preverbalt är betydligt fler än vad som tidigare antagits, även om olika adverbial förekommer med olika frekvens i materialet. Vidare argumenteras för att ingen av de analyser som tidigare presenterats om fenomenet helt lyckas fånga det relativt komplexa samspel mellan syntax, semantik, pragmatik och prosodi som möjliggör preverbal placering av adverbial. De preverbala adverbialen delas in i två distinkta grupper: i) fokuserande, syntaktisk osjälvständiga ledadverbial och ii) kontrastiva, syntaktiskt självständiga adverbial som kan fungera som led- eller satsadverbial. Den första gruppen innehåller färre men mer frekvent förekommande adverbial än den andra. Artikeln väcker därmed en rad frågor om vad som begränsar och möjliggör preverbal placering av adverbial.